"-jag vill att du klär ut dig till tjej, med string och hela kittet"

...fan va trött jag är. så.. bra jonna, vi inleder med lite gnäll sånt går alltid hem.. bra.. ne.

skitsamma.

igår var det morsdag... så vad säger man om det? är det bara ännu en skitgrej som affärerna ska tjäna pengar på eller är lilla mammsen värd en egen dag? både och tycker jag nog.. egentligen är det väl löjligt att det ska behöva finnas en dag då man ska visa sin uppskattning till sin mor, är inte det något man borde göra betydligt oftare, utan att behöva bli påmind av stora planscher i varenda blomseter, tvål, underkläders och jag-vet-inte-vad affär? äääh det tycker jag iallafall, kan ändå passa på att tillägga att min mamma är söt =) puss (eller nåt).

okej, så ska jag ge er dagens dilemma, som ni kan sitta och fundera på, kanske innan ni ska sova inatt:
Det var i maten idag som vi satt och diskuterade så kommer niclas (mycket oväntat .. eller inte) upp med det här:
-"Tänk dig att du dragit hem väääääääärldens snyggaste brud från krogen patrik, aa alltså aaaaassnygg... typ pamela anderson, blont hår, stora pattar, snygg rumoa(tja, va ska man säga, killen har vriden kvinnosyn inget att göra nått åt.. en vild diskution uppstod även kring det vill jag tillägga..han påstod att med den beskrivningen så menade han att han syftade på liksom en tjej att ta hem från krogen, inget annat..ajja ).. aa iallfall så sen när ni kommer till sängen, så är allt skitbra, men precis när ni ska få till det så säger hon 'kan inte du göra en grej för mej... jag vill att du klär ut dig till tjej, med string och hela kittet, jag tänder på det'... skulle du göra det då?"

ja vad svarar man hörni? Självklart uppstod en diskution och patrik skulle i normala fall inte göra det, om det inte var en vääääldigt snygg brud ("typ gwen stefani" fast de va på håret) Niclas där emot verkade inte ha så jätte mycket emot det.. eller? va skulle du göra.. var går gränsen alltså? hahah lämna gärna en kommentar;)


lyyycckkkaaa

alla människor har liksom små mål för sig själva hela tiden som man måste uppnå, för att liksom må bra och vara glad. (tror jag? kom igen ärkänn?...ee vafan inte äre väl bara jag som är så psykad) iallfall.. idag uppnåde jag ett av de största målen för mej under de senaste halvåret. jag VET. helt sjukt patetiskt, men ibland får man bara sånna här fixideér och då är det bara så. punkt slut liksom. jag visste när jag gav mig iin på det idag att om jag inte hade klarat det hade jag nog fått  ett smärre sammanbrott. men jag gjorde det. jag klarade det! haha INGEN kan fatta vad det betydde för mig. börja nästan böla fan haja att det var helt sjukt skönt:P

iallafall, trots denna underbara dag, måste jag tillägga lite saker:

VECKANS GROOOOVA DISS:
LINNÉS 300ÅRS DAG!!! GAAAAAAAAH!!! PALLA, killen är DÖD sen 300 år tillbaka, ofta att uppsala lägger så här mycket pengar på att fira en gubbe som endå garantera inte kommer komma med ett enda litet futtigt "tack så mycket"!? VARFÖR inte lägga pengarna på typ skolorna, eller sommarjobb eller va fasiken som helst?! neej det här går så grovt bort. Dessutom gjorde den där jädra japanen så att jag kom försent till skolan. morr.

VECKANS "..typ..keep ti up yo":
Lala. yo go ma brother. and remeber.. I GOT YOUR BACK MAN <3 PEACE


....och idag gjort jag bort mig så spårat som aldrig förr! men tyvärr LINDA ELIASSON du kommer inte att få läsa om det i min blogg:)


faith

det är lite underligt de här med livet alltså. när man tvivlar på det som mest, kan de dyka upp såhär små saker som gör inser hur bra det egentligen kan vara. igår till exempel, så hade jag en dag som var...sådär, då fick jag både veta att jag fått jobb och att jag klarat av matte b kursen... jag tror på ödet. det var en mening med att jag skulle få veta det exakt igår, everything happens for a reason.

sittstudsturnering

min lillasyster och jag hade såkallad "sittstudsturnering" idag på våran studsmatta.
regler: Man ska hoppa och sätta sig ned, och så upp igen ändå tills någon inte orkar mer eller kommer i otakt så man inte kan hoppa mer. (jag lovar det är jobbigt efter ett tag, magmusklerna får kriga) iallfall, innan vi börjar lägger elvira till "man får psyka ut varanda, så du vet"... åh nej tänkte jag. kört för mej. mitt psyke pallar inte sånt där, så det var inte ens nån idé att jag skulle börja psyka henne, för då skulle jag bara psyka ut mej själv.

men hon sätter igång med sin "psykning" direkt:
-"lalalalala!!! dobidobi doooooooooooooohahahahahha" (jag hoppar fortfarande) "jooooooonnnaaa, jooooonnnnaaaaaaaa....jag kan en låt som går folk på nervrerna... åå akta jonna en fååågel i ditt huvee" (jag hoppar fortfarande, biter ihop) "duu kommer föörlorrraaaaaaa"
-"neee!!" (hoppar fortfarande, kände att jag måste försvara mig där)
-"ååh shit jonna kolla bakom dig"
-"haha jag går inte på den där"
-"meen skyll dig själv då, det är en skitsnygg kille på gatan"
-"aa säkert.. haha kul"
-"neeej det är sant!!!"
-"aa visst, hur ser han ut då?"
-"ehhh......AFRO!"
en fjärdedelssekund senare ramlar jag mer eller mindre ned från studsmattan i vad som anting är ett misslyckat försök att vända mig om och "sittstudsa" på samma gång, eller bara en ren skrattattack. förmodligen det sistnämnda. men inte enligt elvira; hon fullkomligt skriker av skratt där hon ligger dubbelvikt på studsmattan. själv ville jag inte va med längre efter det. när vi kär sånna här "lekar" i min familj är det fullkomligt seriöst och man kan bara inte förlora. 


psyksystern herself


mmm

det tråkigaste som finns måste nog vara människor som inte kan glädjas för någon annans skull. kom igen vafan! tänk på det allihopa...


dagens funderingar

dagens fundering (eller a egentligen gårdagens för jag kom på det igår men pallade inte skriva då) är:
varför står det inte kaloriinnehåll på kattmatsburkarna?! jag menar inte för att jag äter kattmat, men dom stackars katterna måste väl också få nån möjlighet att banta och tänka på vad dom stoppar i sig (ja, nu menar jag inte ordagrrant ljushuve, jag menar ju såklart att kattens husse eller matte ska läsa och tänka åt sina katter. Föresten kan katter läsa och tänka?... det får bli dagens fundering=))

peace

men vafan gerej

kan någon helst seriöst, på fullaste allvar förklara en sak för mig. En sak som lina och jag satt och diskuterade här om dan och ändå inte kom fram med någonsomhelst förklaring till:


Det är en speciell känsla liksom. När man ser en person och så känns det som om hela magsäcken och allt sånt där skit i magen drar i hop sig till en liten boll, så fort så att det nästan gör ont och sen swiiiisch.. nästa sekund så flyger allt ut till där det ska va igen, så fort så att de kittlar i hela kroppen.


VAD är det för känsla och VARFÖR blir det så?! KAN INGEN FÖRKLARA!!