-

i fredags hade jag ett religiöst ögonblick. jo det är sant.

vid sjutiden igår skulle jag på födelsedagschill hos lala som fyllde nitton.. fixade mej hemma sådär lite halvsnabbt, me ny klänning och hela kittet. innan jag kastade mej på cykeln med en tetra av favvovinet gredos i väskan han jag kasta en blick i spegelen och för omväxling tänkte jag faktiskt "-fan , jag är faktikst ganska snygg!.." ni vet, sminket blev lyckat, håret...allt. sällsynt.

så jag cyklar iväg, lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. jo tro mej de e så illa.

när jag cyklar i en nedförsbacke, genom en tunnel, hinner jag känna hur ett snöre på min högklackade fot lossnar. i samma stund som jag tittar ned inser jag att det är försent; snöret frå skon har snurrats in i trampan och plötsligt är foten fast. jag känner hur hjulen snurrar saktare och saktare, hade de varit en film hade det varit ett utmärkt tillfälle att kolla in i kameran och utbrista "ööh ööhw.."
kaaabom. nästa ögonblick ligger jag på marken med cykeln övermej och foten OCH väskan under mej. väskan med vinet i. jag känner hur den söta doften av gredos vinet sprider sig och hur minkläder blir blötare och blötare. det jag hinner tänka mellan alla "fuck", "heeelvete", "faaan", och andra mindre blogglämpade ord som far ur min mun är "det här kan inte va sant".... i paniken får jag upp mobilen och ringer lala och förklarar gråtandes att jag inte kommer komma...hon fattar ingenting och frågar varför?. i samma ögonblick som jag skriker "FÖR ATT JAG LIGGER PÅ GATAN OCH SITTER FAST I EN FUCKING CYKEL" kommer en tant gående. hon stannar tittar på mej och utbrister: "nää men nu ligger du lite tokigt till va? du kan inte ligga mitt i gatan" sen fortsätter hon förbi mej. om droppen inte redan hade kommit när jag fick vin över kläderna var det den. då förlorade jag all vett och sans och gjorde något jag aldrig gjort förut:

-"TROR DU ATT JAG LIGGER HÄR FÖR ATT DET ÄR KUL?!"
inget svar. (förmodligen var hon halvdöv)
-....."kärring!!!"

jo de e sant jag sa kärring, till en tant (notera att jag skrev de med små bokstäver men iallafall...det finns en risk att hon hörde). det har jag aldrig gjort förut. förstår ni hur förkrossad jag var?

jag gör några tappra försök till att ta mej upp, men tillslut har jag bara en tanke kvar i huvudet: det är gud som straffar mej. tro mej, jag har aldrig varit så religös i hela mitt liv, inte ens på min konfirmation, med ens var jag säker på at den här gud finns och just då straffade han mej...- för att jag hade tyckte att jag själv va snygg för omväxling. (de är väl en av dom 7 synderna?)

jag lyckas ta mej upp och hem och in till spegeln och tänker att tamefan han lyckades då. för plötsligt var jag inte så snygg längre, med mina vin dränkta kläder, mascara över hela ansiktet och smuts på handen och benet jag landat på.

sen kom den där lejonninan i mig fram och så tänkte jag "wait a minute, jag tänker inte låta nån annan om de så är självaste gud, få mej att ändra mina planer" skam den som ger sig . så fem minuter senare var jag ombytt och omsminkad och på väg igen. inte lika snygg den gången, men jag gav inte upp. och när jag tänker på det kanske det inte var något straff, utan någon slags prövning, eller bara ett tillfälle förmej själv att se vilken krigare jag kan vara!