sittstudsturnering
min lillasyster och jag hade såkallad "sittstudsturnering" idag på våran studsmatta.
regler: Man ska hoppa och sätta sig ned, och så upp igen ändå tills någon inte orkar mer eller kommer i otakt så man inte kan hoppa mer. (jag lovar det är jobbigt efter ett tag, magmusklerna får kriga) iallfall, innan vi börjar lägger elvira till "man får psyka ut varanda, så du vet"... åh nej tänkte jag. kört för mej. mitt psyke pallar inte sånt där, så det var inte ens nån idé att jag skulle börja psyka henne, för då skulle jag bara psyka ut mej själv.
men hon sätter igång med sin "psykning" direkt:
-"lalalalala!!! dobidobi doooooooooooooohahahahahha" (jag hoppar fortfarande) "jooooooonnnaaa, jooooonnnnaaaaaaaa....jag kan en låt som går folk på nervrerna... åå akta jonna en fååågel i ditt huvee" (jag hoppar fortfarande, biter ihop) "duu kommer föörlorrraaaaaaa"
-"neee!!" (hoppar fortfarande, kände att jag måste försvara mig där)
-"ååh shit jonna kolla bakom dig"
-"haha jag går inte på den där"
-"meen skyll dig själv då, det är en skitsnygg kille på gatan"
-"aa säkert.. haha kul"
-"neeej det är sant!!!"
-"aa visst, hur ser han ut då?"
-"ehhh......AFRO!"
en fjärdedelssekund senare ramlar jag mer eller mindre ned från studsmattan i vad som anting är ett misslyckat försök att vända mig om och "sittstudsa" på samma gång, eller bara en ren skrattattack. förmodligen det sistnämnda. men inte enligt elvira; hon fullkomligt skriker av skratt där hon ligger dubbelvikt på studsmattan. själv ville jag inte va med längre efter det. när vi kär sånna här "lekar" i min familj är det fullkomligt seriöst och man kan bara inte förlora. 
psyksystern herself