konsten att inte plugga
det är något särskilt som händer i hjärnan när det är dax att plugga eller städa. plötsligt får man massa andra saker man bara måste göra... eller "måste och måste", saker som man kan göra istället, roligare saker...eller helt enkelt inte fullt lika jobbiga bara..
Som idag: Jag har verkligen äckligt mkt att göra i skolan och jag visste att jag måste skynda mej hem idag för att pluggapluggaplugga järnet!! Mjoo... glider in genom dörren hemma vid 3 tiden, sätter på lite kaffe, tar en frukt och sätter mej vid datorn... Yes nu kan ingen stoppa mej, tänker jag (eller jag försöker tänka det iallfall) Skriver cirka en mening om LSS (lagen om vård och service för vissa funktionshindrade..höh)... jo men jag är ju tvungen att dra in en sväng på playahead och msn och kolla läget de går ju fort.....lyssna på lite låtar, kolla lite bilder....
En stund senare flyger ytterdörrren upp och mamma och johan kommer hem... (Notera att jag fortfarande bara har skrivit en dryg mening) Sättter på mer kaffe och tar en kopp ute i solen med dem (hallå det är sol liksom, man måste ju få chilla i solen lite?) Mamma och dom ska dra iväg sen, kollar på klockan; 5... amen varför inte laga lite mat på en gång... joo de gör jag.. lagar och äter mat i ungefär den hastigheten en snigel skulle betrakta som slow motion (undrar varför?)..sen sätter jag mej vid datorn igen.
Läser lite, skriver lite... nej suddar bort det igen. ääää.. blir raastlös, måste dra ut och springa vafan, passa på medans de är ljust och skönt.. bara en liten bit för man tänker bättre då har jag hört (?).. klär på mig träningskläderna, är inne på playahead, lysnnar på musik och dansar på samma gång (aa ni kan ju tänka er hur lång tid det tog) halv sju sliter jag upp ytterdörren och ska springa ut, men gissa vem jag möter i dörren? Jo tack minkära katt alfons, och i munnen har han..EN EKORRE! min reaktion blir följande: "-WOOOOOAAH!!!", smäller igen dörren på katten, låser, går ut bakvägen och smyger genom buskarna för att han inte ska höra mej och komma efter mig med ekorren, bara för att jävlas (katter är onda och djävulska djur, tro mej).
Så... strax efter halv sju är jag ute och springer i solen... en liten sväng var det. hmm... en timme och en kvart senare närmar jag mig hemmet igen, och då får jag en brilliant idé; jag ska hälsa på mormor och morfar (varför liksom?) Så jag vänder och börjar springa åt deras håll. Plingar på, klampar in i deras hall, helt svettig och äcklig och säger "hejhej, jag tänkte hälsa på". de blev lite chockade naturligtvis (jag menar de är inte som att jag kommer dit varje dag bara för att hälsa på...) så sätter jag mig och småpratar med mormor i en halvtimme, varefter jag inser att nu måste jag springa hem och plugga. Jag är noga med att springa bakvägen, sätter nämligen en hundring på att den numera huvudlösa ekorren (katten tuggade på huvudet när jag gick) ligger utanför våran framsidedörr just nu...
Ja! just så. och sen då? nu sitter jag och skriver det här istället för att plugga; är jag hopplös eller är jag hopplös? (ni behöver inte lämna någon motivering till erat svar)... och va e klockan? halv nio snart.. joo jag kan komma på mycket att göra innan jag kan sätta igång; duscha, packa ihop mina kläder, städa, kolla vädret inför morrondagen.. aa ni fattar..
SKÄRPNING!!!
Som idag: Jag har verkligen äckligt mkt att göra i skolan och jag visste att jag måste skynda mej hem idag för att pluggapluggaplugga järnet!! Mjoo... glider in genom dörren hemma vid 3 tiden, sätter på lite kaffe, tar en frukt och sätter mej vid datorn... Yes nu kan ingen stoppa mej, tänker jag (eller jag försöker tänka det iallfall) Skriver cirka en mening om LSS (
En stund senare flyger ytterdörrren upp och mamma och johan kommer hem... (Notera att jag fortfarande bara har skrivit en dryg mening) Sättter på mer kaffe och tar en kopp ute i solen med dem (hallå det är sol liksom, man måste ju få chilla i solen lite?) Mamma och dom ska dra iväg sen, kollar på klockan; 5... amen varför inte laga lite mat på en gång... joo de gör jag.. lagar och äter mat i ungefär den hastigheten en snigel skulle betrakta som slow motion (undrar varför?)..sen sätter jag mej vid datorn igen.
Läser lite, skriver lite... nej suddar bort det igen. ääää.. blir raastlös, måste dra ut och springa vafan, passa på medans de är ljust och skönt.. bara en liten bit för man tänker bättre då har jag hört (?).. klär på mig träningskläderna, är inne på playahead, lysnnar på musik och dansar på samma gång (aa ni kan ju tänka er hur lång tid det tog) halv sju sliter jag upp ytterdörren och ska springa ut, men gissa vem jag möter i dörren? Jo tack min
Så... strax efter halv sju är jag ute och springer i solen... en liten sväng var det. hmm... en timme och en kvart senare närmar jag mig hemmet igen, och då får jag en brilliant idé; jag ska hälsa på mormor och morfar (varför liksom?) Så jag vänder och börjar springa åt deras håll. Plingar på, klampar in i deras hall, helt svettig och äcklig och säger "hejhej, jag tänkte hälsa på". de blev lite chockade naturligtvis (jag menar de är inte som att jag kommer dit varje dag bara för att hälsa på...) så sätter jag mig och småpratar med mormor i en halvtimme, varefter jag inser att nu måste jag springa hem och plugga. Jag är noga med att springa bakvägen, sätter nämligen en hundring på att den numera huvudlösa ekorren (katten tuggade på huvudet när jag gick) ligger utanför våran framsidedörr just nu...
Ja! just så. och sen då? nu sitter jag och skriver det här istället för att plugga; är jag hopplös eller är jag hopplös? (ni behöver inte lämna någon motivering till erat svar)... och va e klockan? halv nio snart.. joo jag kan komma på mycket att göra innan jag kan sätta igång; duscha, packa ihop mina kläder, städa, kolla vädret inför morrondagen.. aa ni fattar..
SKÄRPNING!!!
Kommentarer
Trackback