-

jag vill varna alla som inte känner mig så bra att det här inlägget kan få mej att framstå som en smula...galen. men...wait a minute...det är jag ju typ...så ääh de e lika bra att ni och jag inser fakta, läs på: här mina kära har ni dagens tabbe. möjligen en av de nominerade till månadens. (men tro inte att de betyder att sånna här grejer inte händer mig ofta, för det gör dom.)

jag glömde berätta en sak. jag har nämligen kommit på en anledning att gilla detta vintermörker: när man är ute och går, sent på kvällen, på t.ex cykelvägar där det inte finns några hus i närheten, så är det ingen som ser vad man gör! det betyder att man kan traska fram och tillbaka i timmar  på dessa cykelvägar och DANSA! (gäller dock endast vissa tider på dygnet, t.ex mycket sent, eller på helgdagar när ingen är ute, t.ex juldagen)

man kan studsa runt där som en galning och ha en låt på repeat på mp3n och bara komma på en koregrafi till , den! skitroligt det brukar jag göra, och som ni kanske fattar var denna dag ett perfekt tillfälle eftersom att ingen är ute. så´jag körde på med en låt och gick/dansade där framochtillbaka. naturligtvis stannade jag upp ibland och kollade så att ingen  stackare son försökte förbränna lite julkalorier var ute och gick sådär på kvällninge trots allt, men det förblev tomt.

tillslut kom jag verkligen in i min koreografi (som var en blandning mellan reggaeton, salsa, dancehall, street och afro...don't ask) och kollade mig inte så noga runt. så var jag mitt inne i ett afrosteg som ser ut ungefär som om man skulle göra indianhopp och headbanga på samma gång. vilket innebär att det ser aslöjligt ut när man inte höra musiken till.( fast det gjorde ju jag, så jag tyckte de känndes bra) iallafalll, när jag är mitt i det här hoppet drar jag upp huvudet och hajar till när jag ser en man som står ungefär 15 meter ifrån mej med sin jycke och bara gapar. han bara står där och gapar. jag får panik och vet inte vad jag ska göra, så jag beslutar mej för att börja springa. så där springer jag mot honom som en galning, och hinner tänka "men herregud jag kan ju inte springa mot honom!!" så jag vänder håll och sneddar upp mot stora vägen och sneddar över den för att sen springa vidare mot andra sidan.
 
i farten, vänder jag mig om för att kolla på mannen och han står kvar på samma punkt och bara stirrar åt mitt håll. jag ökar farten och tänker något i stil med att "nu kommer han ringa polisen, han måste ju tro att jag går på droger eller nått", men ändå stannar jag inte.

så där springer jag; i mjukisbyxor en tjock dunjacka och converseskor,på bussgatan i bälinge på juldagsnatten. möter både bussar och bilar och kan lova att allihopa tänkte samma sak: hon måste va dum i huvet!

ser ni hur illa det är? notera att denna historia är helt sann och faktiskt har inträffat..NYSS!!
nej som sagt: man kan inte va bra på allt!! (men vore ju himla kul om man va bra på nått!)